Kände för att skriva av mig lite & den här bloggen använder jag inte alls ofta, men nu gör jag det. Eftersom det är här jag ofta skriver saker som jag inte vill att alla ska läsa, nog för att det är lika lätt att läsa det här som på den andra bloggen. Men inte lika många minns att jag har en till blogg;) 
I alla fall så vet jag inte riktigt vart jag sak börja, det mesta är kaos, jag vet inte vart på jorden jag står, vet inte med hur många fötter. Vet inte vilka jag ska prata med, vad jag ska säga för att dom ska förstå, fattar inte ens vad jag gör? Sure, jag har underbara vänner och det kan jag inte säga emot. Min familj är också helt underbara. Men jag vet fortfarande inte vilka jag kan lita på, nog för att mina vänner alltid stöttat mig. I alla fall vissa av dom, en person som alltid får mig att le är nog Linus. Personen som jag alltid har haft så sjukt kul med, det känns som allting kommer lösa sig, men det är bara kaos. När jag kollar mig själv i spegeln är jag så otroligt besviken på mitt utseende, jag är fan inte nöjd, jag skulle göra så otroligt mycket för att ändra mig, så mycket för att jag ska duga. Även fast jag kanske gör det för vissa, så är VISSA inte tillräckligt, faktiskt. Men jag menar inte att alla killar ska tycka att jag är så jävla snygg, jag menar att jag sak duga för mig själv. För visst ska man kunna kolla sig själv i spegeln och vara nöjd? Visst ska man inte oroa sig för vad andra ska tycka, man ska kunna vara den man är och vara stolt över det, se ut som man gör och fortfarande bli lika omtyckt!Jag har aldrig riktigt varit nog "fin" för att duga, jag fattade inte då vad det var som var så fel, varför jag inte dög? Det var många andra som såg sämre ut än mig. Tills den dagen då dom faktistk sa vad som var felet, mina såkallade vänner & deras vänner sa att jag var så jävla fet. Den dagen gick jag hem, kollade mig i spegeln & tänkte "dom har nog rätt". Sen den dagen har jag aldrig vart nöjd med mig själv. Sen den dagen mina "vänner" klandrade mig för hur jag såg ut så har jag alltid tänkt steget längre innan jag valt kläder på morgonen, eller hur jag skulle sminka mig. Men ett tag glömde jag allt det här, klädde mi som jag ville & använde det sminket jag ville. Tills allting började om, och blev ännu värre. Jag tvingade mig själv att klara mig genom det ,för att det en dag skulle bli bättre. Men så vart det inte, tills det att jag fick nog och inte tänkte gå till skolan, det slutade med att jag böt klass & nu är jag lyckligare än någonsin! Det är som att jag nästan fick börja om på nytt när jag började med dom andra. & dom är så otroligt omtänksamma att det är inte sant. Alla problemen var som bortblåsta, men allting ligger kvar, långt där innte och komemr nog alltid göra. Jag har vart den i klassen som mått så dåligt att jag inte kunnat kväva gråten längre, jag har varit den i klassen som inte kunnat sova på natten, jag har varit den som förlorat vänner för att det var "pinsamt" att vara med mig när dom gjorde som dom gjorde. Men en dag när dom mognat så kommer dom inse hur mycket dom förstörde en person, hur mycket dom rev ner & hur ont det faktiskt gjorde. Dom kommer komma ihåg mitt namn, dom kommer komma ihåg att dom frös ut mig så jag inte fick vara den jag var. Men nu idag, så ska jag blicka framåt. En person sa till mig "det som var kommer alltid sitta kvar, men det betyder inte att du ska stanna kvar. Du ska gå vidare, och du ska veta att du duger som du är. Vad dom än säger" denna person har betytt mycket för mig sedan första gången det hände, sen första orden, blickarna, knuffningarna jag fick. Sen första gången jag bröt ihop och inte fick fram ett ord. Sen första gången jag kände mig riktigt dålig. Hon var den som ledde mig på rätt väg, gjorde så jag tog mig över ytan och fick luft. Men ändå så är jag stolt över vad jag gått igenom & att jag nu idag kan stå där och le, utan att lyssna på alla ord som jag får i ryggen. Jag bryr mig inte längre, what goes around, comes around. Så äre bara! Sen så är det de med "kärlek" vad är det för nån skit? Egnetligen så ställer det bara till problem och jag önskar att jag aldrig blev kär, att jag aldrig berättat det. Hållt det hemligt & faktiskt skitit i det. Men jag har inte styrkan till det, jag önskar att jag kunde. Men jag kan inte! & jag borde lyssnat på en fin person som sa "att gå tillbaka till ett ex är som att läsa en bok flera gånger, man vet alltid hur det slutar" det är ju så & det slutar på samma sätt varje gång. Nu är jag less, alla bråk, alla tjafs, att han ska va sur, alla meningslösa tårar som inte ens var värda att fälla. Jag vet att allting löser sig när tiden är inne, men samtidigt vill jag lägga allt bakom mig & börja om från start till nu & se hur mycket jag gjort annorlunda. Klockan är mycket & jag ska försöka sova, försöka drömma om nåt bra & försöka se fram emot helgen. För då blir det kuligheter för mig & jag ska inte ens tveka på att leva livet! Jag ska må bra & umgås med några av dom finaste jag vet! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Shit, vad längesen jag bloggade här. Men det ska jag börja om med igen. i alla fall så sist jag bloggade är typ ett år sen, om inte mer. Och jag kan lova att det har hänt sjukt mycket sen dess, men jag skriver ett lååångt inlägg här senare   ...

Just nu så förstår jag inte riktigt vad det är som händer med alla människor. Skirver här för att jag skriver om allt och ingenting. Folk dömer mig efter vilka jag umgås med, visst det gör man ofta. Den senaste tiden har jag umgåtts med invandrare, e...

Orkar inte blogga på blogg.se så jag bloggar här istället. I alla fall så få jag sinne på alla jävla idioter som tror att dom kan göra hur som helst. Bara det blir bra för dom, så otroligt jävla less. Jag kommer helt seriöst inte orka med det länge t...

Alltså, vad ska jag skriva? Det är här jag bloggar då jag verkligen behöver skriva av mig. Vilket jag behövt många gånger sen sist. Men jag har aldrig orkat, så nu gör jag det. annars är jag på blogg.se! I alla fall så sen sist har det hänt så sjukt ...

Behöver skriva.. Mår inte alls bra längre, vet inte alls vad jag vill, hur jag känner eller vad jag ska göra. Vad jag än gör så känns allting så fel, hur jag än försöker kontrollera mig och inte visa hur jag mår så blir det alltid fel på vägen. Alla ...