Behöver skriva.. Mår inte alls bra längre, vet inte alls vad jag vill, hur jag känner eller vad jag ska göra. Vad jag än gör så känns allting så fel, hur jag än försöker kontrollera mig och inte visa hur jag mår så blir det alltid fel på vägen. Alla tankar & känslor gör mig så jävla förvirrad. Hur kan det bli såhär när man har känt sig så jävla säker? Bara ett sms som ser det minsta lilla knasigt ut får tårarna att bilda floder. Fattar inte vad det är som händer med mig, allting känns så förbannat jävla cp. Vill bara inte tänka på nåt, fly här ifrån och bara vara helt själv. Utan någon annan. Finns ingenting som är värre än sånt här. Men jag vet att det löser sig tillslut, hur jag äng ör, vilka val jag än gör, hur jag än mår eller vilket jag säger. Men det kan ta tid, och jag vill inte gå vidare. Men jag vill samtidigt inte stå kvar här, vet inte vad det är som känns i hela kroppen, får hela mig att skaka och får mig att bara vilja glömma bort att jag finns. Det är inte ens värt att kämpa för det här när jag vet att det aldrig kommer leda någonstans, men jag tänker ändå inte ge upp. Så mycket som jag vill ha sagt, men så lite som kommer ut. Så lite som jag vill veta, men alltid får jag veta för mycket. Det suger att vara helt jävla vilsen, efter en helt fel stig, för det är jag. Antingen helt fel eller så har jag gjort ett stort snedsteg. Ska börja om och inte ha något med det här att göra mer. Det blir bara så fel och jag orkar inte vara en överreagerande äckligt jobbig brud som hela tiden ska ha uppmärksamheten och börjar lipa för allt. Det är bättre att hålla allt för sig själv, se vart stigen leder och sen tänka ut vart man nu ska ta vägen? Så otroligt många gånger som jag gjort saker som jag sen ångrat, därför tänker jag inte göra samma misstag igen, varför kan jag inte bara vara glad, lycklig. Så som jag trodde jag skulle vara. Jag har allt jag vill ha, så vad är det som fattas? Sista biten faller aldrig på plats. Livet suger hårt just nu!