Bilden väcker minnen, jag kommer aldrig glömma. jag försöker, men det är inte lätt.. Killen var den jag älsakde mer än allt, hur fan sak detta gå? Visst, jag valde det själv. Men ändå, det är så otroligt svårt att smälta. HAN ÄR INTE MIG LÄNGRE! Jag måste gå vidare, jag försöker med allt, andra killar, osv. Men det funkar inte, han är den jag vill ha.. Men den jag aldrig kommer ta tillbaka, för jag vill verkligen inte! Tänker inte.. Dessutom har han kommit över mig.. Orkar inte med det här mer.   

Ja, asså det är mycket som får mig att skratta, men något som får mig att skratta. Är typ allt idiotiskt jag gjort. Typ, kört in i ett träd med skotern osvosv.. Men ändå så skrattar jag åt typ allting, för jag har så jävla rolig humor..   

Har ingenting mer att skiva om det pösssss 

Asså jag saknar denna kille så sjukligt mycket, även fast vi beter oss som fittor mot varandra. Men jag saknar tiderna, minnena, allting som vi hade. det är helt sjukt, varför måste man alltid sakna? Det är ju så förbannat jobbigt. Jag skulle offra allting för att ta tillbaka alla bråken, tjafsen, diskussionerna, han.. Men jag valde det själv & innerst inne så vill jag inte ta honom tillbaka. För jag är så rädd att bli sårad. Jag vet inte vad jag ska göra, men jag antar att det bästa är att låta det vara som det är nu. Gå vidare & skita fullständigt i varandra. Glömma det förflutna & se framtiden.. Fast det är inte så lätt, när allt jag ser är svart.. uan honom vid min sida. Det gör så otroligt ont. För jag vet ju att vi aldrig mer kommer snacka, inte som förr. Aldrig mer kommer jag få skratta med honom. Det fina leendet får mig fortfarande att bli varm inombords. Även fast det finns saker som håller på att växa fram ett hat, från min sida. Men varje litet ord, får mig att skaka. Se honom lycklig, utan mig får mig att nästan falla ihop. Tårar utan egentligen någon mening. Varför är jag så känslig? Jag är ju stark, jag borde tåla sån här skit. Det är ju bara en småsak, bara att jag förlorat den jag älskar.. Men jag klarar mig, jag ska visa vilken stark chey jag faktikst är. Styrkan ska på topp, jag kommer vinna detta. Med denna styrkan, kommer ni aldrig någonsin lyckas dra mig ner till botten igen, jag har vart där. Men jag tänker inte få er ner dit, kommer aldrig sjunka till eran nivå.

Satt i 3.5 minuter och orkade inte göra noga eller fint, så jag slängde bara ihop nåt och det här får duga tills vidare. Varför alltid så snyggt? Det här duger gott å väl! Om inte, så skit i att läsa! 

För övrigt har jag som ingenting att berätta. Har vart med massa folk idag, orkar inte berätta.. Men som vanligt är det alltid nåt som förstör min dag. Men varför ska jag ta åt mig av ALLT som folk går runt och säger till mig, egentligen så är det som inte så stor idé. För jag vet ju att dom bara är så omgona & så jävla avundsjuka på mig, därför kan dom inte hålla sig ifrån skitsnack. För att just nu, så känner jag mig gooode mycket bättre. Iaf så ska jag sova snart, det väntas ju faktiskt en dag imorgon också. Den sak spenderas med Arian & säkert fler. Men hoppas på en bra dag, puss!:*

Ja, asså jag vet ju som inte rikgtigt "vem jag är". Eller, jag vet ju vem jag är egentligen. Men just nu är jag inte "mig själv" på något konstigt sätt, kasnke för hur folk beter sig. Jag kryper in i "mitt skal" om man säger så. Å vill inte komma ut, jag vill inte vara mig sjävl, vill inte visa hur svag jag är & hur dåligt jag mår av hur folk behandlar mig och mina allra närmsta... Det är sjukt! 
Men den jag egentligen är, är ju den som jag vill vara & jag har nog Elina att tacka för det, och Matilda. Dom hjälpte mig att bygga upp mig för att bli nöjd med mig själv, dom peppade mig alltid & fick mig att må bra. Att äntligen kunna våga stå för vem jag är.. Men allting har ett slut, inte sant?  

Känner mig som ett.. AS just nu! Känner mig inte alls frääääsch, eller mogen för fem öre. Det har jag väl mig själv att tacka för. Egentligen, hur beter jag mig? Jag har tänk på det och kommit fram till att jag beter mig som en liten fjolla, behandlar andra illa & sen då jag blir behandlan illa av någon så mår jag åt rena helvete. Varför?! Känner mig som en dålig männsika. & jag gör val som jag ångrar, men nu tänker jag såhär. Jag gör det som känns bäst för stunden, gör dom val som då står på spel. Sen så är det upp till mig hur jag gör resten. Visst, man kan ångra sig, men gjort är gjort liksom. Jag kommer inte precis försöka göra allting som jag gjort idag ogjort, även fast jag gjort mycket som jag vet att jag kommer ångra, men so what? jag är ung & har hela livet famför mig, varför ska jag börja oroa mig nu? Jag tänker leva livet ut, eller i alla fall ta dagen som den kommer & leva varje dag som om det vore den sista. För jag har insett att man faktiskt inte vet hur många dagar man har kvar. Dessutom så täker jag såhär, jag borde behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Men det gör jag ju inte. Jag har lämnat honom som jag sa var allt för mig, varför? Jo, ja vill leva på ett anant sätt. Börja om och göra om misstagen. För alla gör misstag, det är vi medvetna om. Men man lär sig ju av dom.. Ett tag framöver kommer jag sakna honom & ångra det här. Men det är ingen idé eftersom at jag lovar mig själv att inte ångra det & inte ta tillbaka såna saker som jag själv valt att lämna. Det är bara sjukt ondigt, eller vad säger ni? Jag är helt enkelt less på den där dryga och irriterande tjejen som jag sjävl är och tänker byta attityd. Jag ska bli en snäll flicka, utan ironi då! För detta inlääg var faktiskt seriöst, bloggar då jag orkar, puss på er! 

Hejhallå. Sitter med Zaga & bara snackar om allt mellan himmel och jord. Det känns att det behövs, känslor, minnen, tillbaka blickar & framtiden. Denna flicka är så otroligt fin, på alla sätt! 
Dagen har såklart spenderats med henne och massa annat folk, det började med att vi satt och snacka. Sen var vi med Angelina & gjorde ingenting. Sen var vi med Dewin å några andra, minns it vilka. Då våldgästa vi hos Elina och var där resten af kvällen, sen for vi hem & jag ska snart sova. Är sjukt trött, vad är det med mig egentligen? Orkar knappt hålla ögonen öppna efter klockan sju?! Aja, lite one tree hill står på schemat. En helt vanlig kväll för mig iaf. Morgondagen ser oplanerad ut. Ska i alla fall vara med Zaga tills hon åker hem. Sen har jag faktikst ingen aning. Kanske sover eller hittar på nå kul. Vi ser ju helt enkelt. Har som ingenting mer att skriva.. Pusshej!  

Jag har många otroligt fina vänner, men dom allra närmaste är dom som finns allra närmast hjärtat & dom som jag verkligen aldrig vill förlora, det är underbara personer som alltid finns där för mig & som jag alltid finns för, i alla lägen, dag som natt, sol som regn. 

zaga är en av dom allra bästavänner jag har, vi har vart vänner sen mååånga år tillbaka. Hon är helt underbar & vi har alltid roligt tillsammans, vart vi än är och vad vi än gör så är skratt alltid med i bilden. Men såklart så har vi haft dåliga stunder också. Fast vi har aldrig bråkat, men när hon är ledsen är jag också det liksom. Hon är typ den enda som verklige alltid funnits där för mig. Den dagen jag förlorar henne, så förlorar jag allt. För hon är en stor jävla del av mig själv, min andra halva nästan. Min syster & min egna livslevande ängel. Jag älskar dig gumman, mer än allting annat! Glöm aldrig det, världens finaste vän! 

Sen så Arian, han är den som jag pratar med FÖRST när någonting händer, han förstår och lyssnar alltid. Han liksom vakar över mig, som gud över jorden. i alla väder kommer jag alltid finnas för dig, det är nåt du inte får glömma! Alla sjuka minnen vi har tillsammans, ojoj! Så sjukt kul vi har ALLTID. Som helgen då vi umgicks, det var hur kul som helst, minnen för livet liksom! Men då finns det ju folk som försöker förstöra våran vänskap, men ha. Där fick ni, för det är nåt ni ALDRIG kommer klara av. Vad ni än försöker med, vi är hur bra vänner som helst. Ingenting annat, han har brud? jag hade/har kille, så håll käften bara. Tillbaka till Arian, utan honom vet jag faktikst inte vad jag skulle gjort. Vi har delat båda skratt och tårar. & underbara minnen. Haha, kan inte sluta skratta åt allt vi gjort! Du betyder sjuukt mycket för mig, don't forget it! 

Matilda är också en av mina allra närmsta, men vi glider isär lite nu & då. Det är lite synd, men vi står varandra nära ändå. Även om vi bråkar, eftersom att vi inte riktigt kan bråka. Men vi går varandra på nerverna väldigt ofta, och då blir det år h-vete. Men iaf så har vi sjuka minnen, och i början då vi började umgås så var vi med varandra varje dag i typ ett halvår? Vi tröttnade it ens, och det kan jag inte förstå. Men sen så blev det tjafs och vi umgicks nästan inte på hela sommaren. men alla minnen med dessa brud är fan dom allra bästa! Det är sjukt hur äckligt dålig humor vi egentligen har. Vi är typ dom enda som skrattar åt våra egena skämt. & ingen annan förstår våran humor, men det är ändå vårat "eget språk". Jag älskar henne, obeskrivligt mycket. Hur mycket vi än bråkar. Hon är den som alltid fått mig på bra humör. Bruden, ingen annan är som du! Du är min vän, min underbaraste, finaste, du betyder otroligt mycket du också, glöm det inte!